Det är alltid spännande att tänka sig hur olika konflikter uppstår mellan människor, för alla tror vi att vi har det klart för oss, en konflikt är enkel: En människa gör något fel, den andra blir arg, punkt slut.

Såhär lever de flesta människor sina liv (med vissa modifikationer), de kämpar sig igenom olika sorters vardagar, fulla med såväl genuina som verbala konflikter.

Först och främst så kan det vara värt att distingera de båda:

Verbal konflikt
När två (eller fler) människor hamnar i en dispyt omkring någonting, men en Skl. ekvivokation inträffat, och de tjafsar egentligen om helt olika saker.

Ekvivokationen (meningsglidningen) kan handla om olika erfarenhet av vad någonting är. För att ta ett laddat ord: ”otrohet”, t.ex. – vissa människor anser att detta är ett mycket starkt ord, och att det representerar en grov överträdelse, en verbal konflikt kan lyda:

SITUATION: Klas kompis Jens har bevittnat Klas flickvän flirta med en annan kille på krogen. Dagen efter snackar Klas med sin flickvän:

K- Du var ju otrogen!
F- Va!?

—

Hur den här dialogen fortsätter kan man fantisera vidare om, men låt oss säga att det var ett faktum att flickvännen i situationen inte hade någon baktanke bakom sin ”flirt”, att det handlade om att hon sågs på med uppskattande blick, och log för att hon kände sig uppskattad.

Denna sanningsdata är alltså vad ekvivokationen handlar om. Först och främst för att Klas kanske haft en fd. flickvän som var otrogen, och därför är känslig (och övertolkar flickvännens flirt). När Klas konfronterar henne om varför hon gjorde si eller så, kanske det kan bli svårt att förklara. Vilket kan stärka konflikten, och få situationen att förvärras ännu mer.

Genuin konflikt
När två (eller fler) människor hamnar i en dispyt omkring någonting, där de båda är på det klara med vad som inträffat (ex. ena parten har slagit den andra).

En genuin konflikt är i stället en konflikt, enligt tidigare exempel, där Kalle faktiskt har rätt. Flickvännen har haft en viss avsikt, och kanske rentav varit otrogen.

Mycket av vår kommunikation härleds från rena spekulationer, och även om de faktiskt kan vara sanna, så är de slutsatser vi drar från andras beteende (när vi inte pratar i klartext) rena gissningsleken. Vissa människor kan läsa vissa människor ganska bra (långtida vänner, partners, etc.) – medan en viss signal, eller ett visst ord kan betyda vilt skilda saker för två personer som nyligen träffats. Vidare komplicerar kommunikation av känslor.

Känslor i kommunikation

Känslor kan färga verbala konflikter ännu mer, särskilt om man (som participant i denna typ av konflikt) inte är självmedveten (vet om vilket humör man är på). Konsekvenserna av att vara i en känslostämning och att sedan tolka sin omgivning kan vara katastrofalt skilda från de genuina budskapen.

Ta exempelvis (den stereotypa situationen där) en person som är väldigt upprörd och irriterad kommer hem och sätter sig i köket, där livskamraten sitter och dricker thé:

A- Du bara sitter där och hånflinar åt min olycka!
B- Vad?
A- Ja, jag såg allt!

—

I sådana här situationer kan det tyckas vara omöjligt för person B att övertyga A om någonting. Ett av de mer vanliga symtomen i det mänskliga registret är nämligen förskjutning, det vill säga när man överför sina problem på någon annan (eller i värsta fall anklagar den andra för vad man själv gör).

Problemet är att det finns många snaror man kan hamna i då man råkar i konflikt med en emotionellt upprörd människa. De upplever sig själv sällan vara särskilt ”upprörda”, eller vad det nu kan tänkas vara, utan undrar givetvis varför den här individen nu reagerar så konstigt. Tankegångarna hos ”den arge” i exemplet kan vara:

Jag kommer hem efter en stressig, tung dag på jobbet, och går att sätta mig för att slappna av en stund i köket, det första jag märker är att min livspartner sitter och flinar åt mig. Skall det behöva vara på det viset? Jag undrar givetvis ”Så där sitter du och flinar åt min olycka?” – och får bara ett snäset ”Vad?” tillbaka. Jag vet nog allt…

Att veta vad den andra egentligen har för humör

Kommunikation är livsviktigt, och ännu viktigare är att förstå vad den andra säger när den säger något. Det som betyder en sak för dig, kan betyda något annat för någon annan. Därför kan ”Jag har dåliga nyheter” vara rena bombnedslaget för en deprimerad människa som haft mycket olycka i sitt liv på sistone, jämfört med samma sak för en som har en stabil vardag.

Konsekvenserna av alla dessa olika missförstånd kan vara väldigt onödiga, särsilt med tanke på att de ofta är verbala konflikter, färgade av känslomässig obalans, eller känslomässig inkompatibilitet (en jätteglad person kan ibland vara för mycket för en nedstämd låg (och tvärtom)).

Bär man med sig dessa erfarenheter i huvudet då man hamnar i dialoger, och särskilt argumentationer och konflikter med andra, så kan det vara väl värt att såväl lyssna som att fråga – det viktigaste i kommunikation är trots allt att förstå. Att reagera är sekundärt, för om ens reaktion är disproportionell till det genuina innehållet, så resulterar det ju bara i onödiga och falska situationer.

Väl värt att minnas.