Det senaste inom sensationsjournalistiken (Aftonbladet / Expressen) handlar om att svartmåla akademia och här senast juridikum. Det som hänt är att populärmedia lyckats med det stora steget att påverka lagstiftning och det sätt som rättsfall hanteras, baserat på löpsedelspropaganda och ren okunskap.

Utan att kommentera kring några specifika fall, behöver jag inte ens göra någonting annat än att nämna ”våldtäktsfall”, och troligtvis kommer någon genast att tänka: ”Ja, vad är det för fel med det?”, vilket genast bekräftar min teori.

Det rättsystem som vi har i Sverige fungerar fläckfritt, det är troligen en av de få system som vi i detta land med större säkerhet kan vara riktigt stolta över. Advokater och jurister är troligtvis de minst korrumperade av de offentliga yrken vi har i samhället.

Men vad säger du? Jag läste i Aftonbladet att…

Det många förväxlar med dålig juridisk praxis, är lagstiftning. Dessa är två skilda ting, och det som media hetsar kring är påverkandet av det tidigarenämnda. Advokater och juridiker kämpar för att alla skall vara lika inför lagen. Jag skriver det en gång till, så att det åtminstone sjunker in litet grand – Advokater och juridiker kämpar för att alla skall vara lika inför lagen.

- Okej, är du med så långt?

Med detta i hand, bör man genast granska dessa yrken, och vad de gör. Båda har gedigna utbildningar i att förstå, tolka och praktisera regeringens lagstiftning. De sköter denna uppgift till punkt och pricka, med få, men mänskliga undantag.

Dessa undantag handlar

dock inte

om våldtäktsfallen, eller att den man som knivhögg en pedofil fick fängelsestraff, för dessa fall hanteras precis som de skall hanteras, här kommer poängen som många tycks blunda för:

Om advokater och jurister fick böja och ändra på yrkespraktiska principer baserat på vad de kände, skulle hela yrket undermineras, och därmed skulle den okunniga folkopinionen styra vem som dömdes, och vem som frikändes och folket skulle inte ha en chans att producera i närheten av de korrekta resultat som rättsväsendet producerar i dag.

Folkets häxprocess…

Massorna reagerar på enkla saker såsom rubriker, deras känslor styr deras impulser, och löpsedlarna styr deras känslor. Tror du mig inte?

PEDOFIL FRIKÄND, OFFRET GJORDE INTE TILLRÄCKLIGT MOTSTÅND.

Visst är dessa kombinationer av ord (löpsedelsjournalistik) väldigt provokativa, näst intill så att man reagerar genom att ringa upp högsta domstolen och säger ett och annat som de ”borde ha förstått”.

Problemet med situationen är att det är precis så här många beter sig, och även om de läst hela artikeln så får de en så otroligt vinklad bild av hur juridik fungerar, att de lika gärna kunnat läst en roman av någon slumpmässigt vald dussinförfattare som saknar bakgrundskunskap.

Det juridiska yrket

Vad som huvudsakligen tas till hänsyn i det juridiska yrket är evidens, motiv och alibi. Detta gäller de flesta, om inte alla, rättsmål. Kan man inte presentera tillräcklig evidens, alltså skäliga bevis för att illustrera ett visst brott, t.ex. våldtäkt, så kanske man ”får nöja sig” med sexuellt utnyttjande.

Men ta det lugnt (ja, jag hör dina protester resa sig) – dessa rubriceringar fungerar ungefär som instruktioner, och dessa instruktioner faller under lagstiftningen. Kan man t.ex. inte bevisa att kvinnan inte gjorde motstånd, eller inte ville idka samlag, så kan man inte fälla en människa för våldtäkt, oavsett vad man känslomässigt tycker när man hör det. Orden oskyldig, till motsatsen bevisats bör tagas hänsyn till.

Man kan inte fälla för sannolika misstankar…

…för då skulle rättsväsendet enbart handla om magkänslor, humör, och ”vad som känns rätt”, där det skall handla om konkreta fakta. Implicita moralfakta i sådana här situationer är ungefär lika användbara som att ta med en Kalle Anka-tidning som bevismaterial.

Med det menas att; tankegångar som ”Varför skulle hon anmäla våldtäkt om hon inte blivit våldtagen?”, kanske fungerar rent retoriskt – men dessa tankar kan inte styra ett rättsamhälle. Ponera att någon inte är en sådan duvunge som de mest naiva tankebanor kan formulera, ponera att någon vill sätta dit någon… bör där då inte rimligtvis finnas konkreta bevis för att denna person överhuvudtaget skall ha en chans att lyckas med detta?

Men även om det handlar om att en kvinna (eller man) ”känner sig utnyttjad”, så blir inte det automatiskt en våldtäkt, pang bom, så är förövaren i fängelse (som många, rent okunnigt, tycks önska). Vi kan inte döma alla personer som snott ett paket mjölk för samma brottsrubricering som några som brutit sig in i en bank och stulit miljoner, i samtliga fall, måste hänsyn tas till evidens, motiv och alibi.

Men, men… det är fel, det är så fel…

Istället för att göra som media hetsar, påverka politiker till att ge polisen (och detektiver) mer resurser för brottsundersökningar, så konkret evidens finns. Påverka genom att verka för ändrad lagstiftning, där detta verkligen behövs.

Reagera inte genom att uppmuntra till hjärnlös vigilantism och häxprocesser, tillräckligt många har dött för de okunnigas vilseledda dumhet i historien. Varför skall nu detta upprepas.

Men vissa vaknar nog först om de sitter där oskyldigt anklagade.

Undrar vad de skulle känna om media utmålade dem som våldtäktsmän och mördare, och undrar hur mycket de skulle önska att domstolarna skulle döma mer liberalt efter opinion då.

Det måste vara slut på detta soffexpertisens samhälle, och därmed basta.