Utan att verka alltför självkritisk, så har jag definitivt utsatt mig för ett prov. Jag har tidigare ansett att mina kunskaper (och min kompetens) i området design varit ganska gedigna. Nu när jag har vistats i snart en termin på den här utbildningen, så börjar jag inse att så inte riktigt är fallet.

Ämnet digital mediedesign, såg jag lite som ett ganska kreativt ämne – där man skulle få uttryck för sin kreativa ådra, med etablerade designers kompetens som underlag. I själva verket är design ett ämne fyllt av olika teorier, kommunikativa begrepp, gyllene regler, typografiska sättregler, pantone-färgscheman, godtagbara typsnitt, anti-amatörism, och så vidare. Kort och gott tillräckligt med samlad kunskap för att fylla en rejäl universitetsutbildning.

Så med denna erfarenhet rikare, så har jag nu uppnått en ny slags ödmjukhet – inte för att jag var vidare högtfärdig på området tidigare, men en slags ”elitistiskt perspektiv” måste jag medge att jag hade. Nu är det istället så att jag börjar förstå hurpass mycket som ligger bakom bra gjorda verk, och var gränsen mellan amatörism och professionalism går. Och då inte minst inom typografi.

En ny horisont

Mitt nästa projekt är att göra en kampanjaffisch för valnämnden, riktad till invandrare i åldrarna 18-25år. De röstar visst inte, så jag skall göra en affisch som inspirerar dem att rösta.

Första tankarna är fyllda av klyschor.

Vi får väl se.