1. Pretentiösa låtsasbättrevetare

2. Omständighetsbitterhet utan handling

Exempel på #1:

En grupp människor som har bestämt sig för vad som ”är bra”, ”fungerar”, ”vad som är rätt”, och hädanefter kallar alla som inte följer deras lilla regelsystem för diverse nedlåtande uttryck.

(En variant på ovanstående) En grupp människor (eller enskilda individer) som bestämt sig för att en viss kategori av kultur är bra, t.ex. 80-talskultur (med allt vad det innebär), med slagord såsom: ”Ja, jo, men det är ju mode nu.” – samtidigt är ju allt annat än detta val äckligt, dålig smak, et cetera.
Exempel på #2:

Tröstlös sorgsenhet över omständigheter som inte inträffar, och en övertygelse att detta sker därför att ”den onda världen håller på och straffar en”.

(En variant på ovanstående) En person har övertygat sig själv om att allt negativt som händer den står utanför dess kontroll, och att personens brist på handlingar för att bryta detta, ju beror på orkeslösheten som inträffar då den onda världen hela tiden utsätter den för dessa fula omständigheter. (Evighetsproblem) [se gnäll och självömkan].

Lösningsförslag på exempel 1: i) Självmord. ii) Inse hur dumt man beter sig, och slappnar av. iii) Slutar omedelbart, och försöker vara sig själv istället.

Lösningsförslag på exempel 2: i) Självmord. ii) Inse hur dumt man beter sig, och förstå att det är ens egna handlingar som styr ens liv*. iii) Slutar omedelbart, och går och gör något kul istället för att älta sin sorgsenhet över sig själv (wääh! Det är så syynd om mig!).

* Givetvis kommer man inte våga erkänna detta, utan hitta på en mängd oerhört larviga svepskäl till att det minsann finns ”omständigheter” som försvårar ens handlande. Dvs. vägra konfrontera att det är en själv som sätter krokben för en själv**.

* Läs ovanstående inlägg igen, för nästa dåliga ursäkt.