OBS! Detta dokument skall ej ses som vetenskapligt, eller ens empiriskt bevisat. Om du bestämmer dig för att anamma mina hypoteser om hur verkligheten är beskaffad så gör du det på egen risk. Dessa idéer är vad jag lever efter, tror, och är övertygad om. Inga av mina postulat baserar sig på någon annan erfarenhet än min egen – och utgör därför, som bäst, spekulativ grund för någonting annat utöver mitt liv. Denna text -SKALL- läsas som helhet för att någon somhelst förståelse av dess innehåll skall uppnås.
Index.
1. Livet
2. Viljan (Övertygelsen)
2b. Religion
3. Kroppen
3a. Tänderna
3b. Dygnsrytmen
4. Människodjuret
1. Livet
Många människor i denna värld har funderat på existensialismens fråga nummer ett; Vad är meningen med livet? Frågar du mig så svarar jag troligtvis att meningen med livet skiftar i takt med livets gång, och bedömandet i sin helhet kan endast utgöras på en individuell nivå, så frågan ber [begging the question] egentligen om: ‘Vad är meningen med mitt liv?’.
Vad spelar det för roll vad människan som ras har för enad mening; för mig, en liten fläck på världskartan – och en outsäglig koloss i mikrobernas rike. Mitt liv är en fläck i universum, och ett mikrokosmos på samma gång. Jag föds, lever och dör efter mina egna förväntningar på mig själv, som givetvis lever i en syntes med min omgivnings förväntningar. Det är först i interaktionen med andra människor som jag blir till en individ i ett sammanhang utöver mitt eget.
Genom att interagera med andra människor formulerar den tänkande människan sin verklighetsbild. Hur skall jag forma några åsikter om mitt liv, utan erfarenheter från andras? – Jag föds, ovillkorligt i en miljö från vilken jag tar intryck och formar min uppfattning om mig själv, om min omgivning, och om allting däromkring. Existerade jag blott i min egen värld, skulle jag rimligtvis inte kunna samverka (och därmed interagera) med några andra livsformer, så tillvida jag inte ansåg dem styrda av mig. Hur mycket jag än önskar det, så kontrollerar jag inte andra människor – men jag kan påverka dem (och mig) genom att interagera med dem.
Jaget
Eftersom jag nu endast kan vara en individ i samspel med andra människor, så formuleras jaget egentligen av mina reaktioner av dem. Visserligen är det mina värderingar som avgör hur jag förhåller mig till dem, och min omgivning, men utan dem kan jag omöjligen bli någonting utöver den varelse som lever i mitt inre, instinkten, människodjuret.
Utan andra människor finns ingen kultur, det vill säga: Varken musik, konst, litteratur, sed, tradition, eller språk (etc.). Det innebär att allting som jag kan göra, begränsas av de förmågor jag kan utveckla på egen hand, under den tid som är mig beskaffad. Utan de tidigare generationerna är jaget kontextlöst, och därmed föds individen först i samspråk med dem, och de som finns i min tillvaro, just nu.
Värderingar
Mina värderingar formas i symbios mellan mitt biologiska (kliniska) väsen, det jag lärt mig under mina första år [den omgivning och mikrokultur (alltså den specifika miljö i min närmaste närhet [eg. familj]), som följde min födelse], min uppväxt [min omgivning och kultur (dvs. den kultur jag upplever i min större närhet under min uppväxt (familj, vänner, media, et cetera)] som båda verkar i världens (och slutligen universums) makrokultur [nationalkulturer -> fysiska lagar].
De reaktioner jag skapat ur denna komplexa kedja formar till sist min självuppfattning, min självbild, och min vision av mitt idealsjälv [den jag helst av allt vill vara], vilket mitt realsjälv [den jag är just nu] ständigt strävar emot (jfr. Rogers teori om fenomenella fält).
2. Viljan (övertygelsen)
För att formulera en vilja, måste man kunna tänka – för att kunna tänka måste man vara en individ, för att bli en sann individ, måste man lära sig att finna sina egna mål, och inte styras av människorna i sin omgivning. Viljan formas således i samverkan mellan jaget och omgivningen.
”Viljelösa får”
Ett ”viljelöst får” blir man om man hamnar i omgivningens autonomi, och köper det stora antal ideologiska legitimiteter i den (religion, grupperingar, mm.). Individen föds i samspel mellan jaget (dess värderingar) och omgivningen (och förmågan att ta avstånd till omgivningens ideologiska legitimitet).
Typiska exempel på ”omgivningens autonomi” är: Grupptryck, Populäråsikter, Reaktionärt beteende (eg. Aftonbladethysterier).
Viljans kraft
Viljans samspel med tanken bör ej underskattas. Med en vilja (och tanke) kan jaget påverka (”den kliniska”) biologin till sådan grad att ett tränat sinne kan dämpa de mest extrema smärtor, stänga av hjärtat, influera sjukdomsförlopp, mm. – det gamla uttrycket ‘en positiv inställning gör kroppen frisk’ är ett ytskrapande. I själva verket är viljan kapabel till bra mycket mer än att hålla sig friskare genom specifikt positiva tankar [placeboeffekten är ett exempel].
Med ett övertygat sinne kan man påverka sin omgivning, men ett okontrollerat sinne kan även influera de mest rudimentära handlingar. [En klumpig person är inte fysikaliskt skild från en som inte är det, två personer som fått samma träning men som väsentligt presterar olika - är inte begränsade av fysiska faktorer ... en okontrollerad depression kan haverera de största av drömmar.
2b. Religion
Religionen är en ideologisk legitimitet där individen (jaget) överlämnar (stora delar av) sin vilje- och tankekraft åt en kulturell [ofta maktorienterad] yttring. Religionen har positiva effekter, men slutgiltigt så överlämnar man jagets (och därmed viljan) åt någonting konstruerat. Accepterar man en religion, så avfärdar man (i många) fall de andra, de ”högre väsen” religionerna sägs representera är i själva verket jaget.
3. Kroppen
Kroppens samverkan med jaget lever i en likartad syntes som jaget och omgivningen. Kroppen representerar de biologiska faktorer som vår makrokultur fördefinierat – medan dess väsen godtyckligt kan samspela med viljan – och den interna övertygelsen.
Exempel:
3a. Tänderna
En etablerad kulturyttring är att människan bör äta regelbundet, något som inte nödvändigtvis är gällande för den viljestarke individen. Flera mål [föda] om dagen betyder flera syraangrepp mot tänderna. Avlär man sig de olika ideologiska legitm som etablerats, och lär sig lyssna på sin kropps signaler, och använder sin etablerade vilja, så kan ett friskt sinne själv avkänna när (och hur ofta) individen behöver äta, och inte.
3b. Dygnsrytmen
Samma sak appliceras vidare på ex. dygnsrytmen – avlär man vad som är ”allmänt accepterat” och lär känna (och delvis kontrollera) sin kropp, spelar dygnsrytm ingen roll. Att man skall gå upp en viss tid (äta specifika tider), och lägga sig en specifik annan tid är inlärda fenomen som legitimeras av kulturens etablerade ideologier [som bekräftas av vetenskap som i vissa fall enbart strävar efter att bekräfta just egna kulturella 'sanningar']. (Trött, Pigg, etc. är ett samspel mellan biologi och vilja, i många fall vill man [efter eg. ideologiska principer] vara trött, och därför blir det) – nattarbetare, ex. som sägs ”leva kortare” gör detta beroende på att de arbetar emot vilja, emot jaget, och därmed under stressfulla förhållanden, att dygnsrytmen; i sig enbart skulle leda till ett kortare liv är en felkorrelation.
4. Människodjuret
Människoväsendet är ett samspel mellan ett djur och människan, där biprodukten av detta samspel (och beroende på vilken av de båda som får dominera) leder till huruvida hon är merparten djur, eller merparten människa. Med starka ‘jaget’ och ‘viljan’ kan ”besten” [dvs. instinkterna, reptilhjärnans impulser] samverka i människodjurets väsen [samspelet mellan kropp och kultur].
Att förtrycka (tillbakatrycka) sina djurinstinkter (oberoende av ideologier [eg. tabun kring sexualitet]) är att beröva jaget från en vital komponent, och därmed separera jaget från vital data. Det vill säga, ungefär som att separera armarna från kroppen. Slutgiltigt så separeras man delvis från sitt idealsjälv i och med detta.
Slutligen
Inom ”Wicca” lever man efter principen: ”An’ harm none, do as ye will”, vilket är en bit av det jag förespråkar här. Däremot förespråkar jag inte pacifism, eller ideologiserar ”veganism”, ”feminism”, osv. – vill man äta, så skall man göra det. Men man skall inte begränsa andras fria vilja att göra detsamma, så tillvida de inte uttryckligen strävar efter att förnedra, eller besmutsa ens individualitet/integritet (med allt vad där innefattar). I dessa sammanhang har jag inga problem med våldsyttringar (verbala eller fysiska).